Min lilla morfar lämnade oss i söndags förmiddag. Fast vi visste att det kunde hända när som helst nu så känns det ändå väldigt tråkigt. Man kan ju aldrig vänja sig eller förbereda sig på att någon ska dö även om man vet om det...

Sov så gott lilla morfar!

Det här med döden river ju upp sår från när min älskade lillasyster lämnade oss 2 juli förra året. Hon valde att ta sitt liv efter många års kämpande med sina psykiska problem. Så himla hemsk, att en så ung människa ser ingen annan utväg än att avsluta sitt eget liv. Saknar henne hemskt mycket.Känns helt sjuk att det snart har gått ett år.Ett helt år utan att se eller prata med min egna lillasyster.

Min älskade lilla son har fått ögoninflammation..Jätte jobbigt för honom, det varar sig och irriterar. I måndags morse fick han inte upp ögonen när han vaknade, helt igenklistrade av var. Fick tvätta med koksalt lösning så löste det upp sig efter en stund men det rådde lite panik innan dess.

Mitt älskade lilla hjärta  

Känner att min mens är på väg åter igen. Undra om det kommer bli något syskon till min prins överhuvud taget:-(  Känns inte så just nu.

Fan är bland känns allt så jävla orättvist med allt, jag och min familj har fått gå igenom mycket svårigheter under åren.Blir ledsen när man tänker på det,speciellt så min mamma har kämpat med allt..Min fina älskade mamma.Min älskade fina familj.

Men vi ger inte upp vi fortsätter att kämpa, visst gör vi?

Älskar er!

God natt!!